Hedda: Mitt namn är Hedda. Jag bor här i ryttartorpet tillsammans med min man och familj. Min man är ryttarsoldat i Västgöta kavalleriregemente. Hans tjänstgöring gör att han ofta är bortrest, ute på exercis med sina kamrater och vår häst. I orostider skickas han långt bort med resten av armén för att vara i beredskap, då vet man inte när han är hemma igen. Om han ens återvänder… Det är som tur var fred. Låt oss hoppas att det förblir så.
Så, jag får ofta sköta om hemmet själv. Mina barn får hjälpa till bäst de kan, men dom är ännu lite för unga för att klara av allt. Utom Johan, min äldste son, men han har blivit djäkne inne i Skara. Det är tack vare Lars som han fått chansen att studera, Lars märkte att Johan hade läshuvud i kyrkskolan och hjälpte honom komma in på läroverket. Klart jag är tacksam för det, det är inte många bondpojkar som får chansen att bilda sig så fint. Men ett extra par händer hade inte skadat att ha runt huset, det säger jag dig.
Jag ser att du undrar över ögat mitt. För att göra en lång historia kort slog blixten ned i det, haha! Riktigt så var det inte, men nästan. Blixten slog ner här i stugan en kulen kväll för några år sedan, rätt ner genom skorstenen. Det small till som sjutton, rutorna blåstes ut och glassplitter for överallt. Mitt öga skadades, men som tur var klarade sig alla andra. Så, nu vet du det!
