Greta: Det är ingen hemma här! Ni får komma tillbaka någon annan dag!
Kattis: Greta! Det är Kattis. Jag har med mig några vänner, vi vill kolla hur det är med dig! Kan du inte komma ut?
Greta: Hej Kattis. Åja, hej på er med. Ja, ni ser, jag ser inte klok ut. Jag vågar knappt visa mig ute, jag är ju helt prickig! Vad ska alla tro, att jag blivit sjuk?
Kattis: Oj, så du ser ut Greta! Hur mår du egentligen?
Greta: Ja, det började här om kvällen. Det var varmt, så jag hade fönstret öppet. Så hörde jag en massa tjo och tjim från hällkistan där borta, precis då solen skulle gå ned. Det lät som musik. När jag skulle titta kikade jag ut genom fönstret och fick något i ansiktet. Ja, något puder eller pollen som kom blåsandes. Sen dess har det varit så här.
Kattis: Låter som att du blivit ”älvblåst” Greta! Vi tror att älvor dykt upp här i Fornbyn. När älvor dansar sprider dom stoft som vinden kan bära med sig. Älvstoftet kan göra en sjuk, du verkar som tur var bara blivit… Prickig.
Greta: Tror du det är älvor, Kattis? När jag var liten lärde mor mig att ”lika botar lika”. Kanske försvinner älvstoftet om jag får lite vind på mig?
Kattis: Hmm, ja, lika botar lika funkar ju inte med alla sjukdomar… Men här kanske det går? Mina uggle-lungor är nog inte starka nog att blåsa bort älvstoftet… Men min vän här kanske kan blåsa på dig?
